Då var dagen kommen. Den åttonde och sista behandlingen med uppföljande möte med överläkaren i Linköping.

Han sammanfattar det hela med att behandlingen är helt lyckad.

Jamen, se där ja!

Efter lite småstrulig inledning med den första typen av antikroppar som inte fungerade och reaktioner/biverkningar av den nya så har allt gått toppenbra. Alla blodvärden är nu normala och jag är i så kallad full remission. För kroniska leukemier så använder man inte benämningen botad eftersom de har en tendens att återkomma (därav namnet). Full remission innebär att benmärgen är rensad och återställd samt att de vitala blodvärdena är normala. Viss avvikelse kan förekomma.

Kollar man till exempel på utvecklingen av Hb/Röda blodkroppar så ser man hur effektiv behandlingen har varit sedan omtaget i mars (tillfälliga toppen vid månadsskiftet mars/april är felaktigt då jag var uttorkad):

Vi pratade om fortsättningen och jag kommer gå på kontroller var fjärde månad och fortsättningsvis hanterat av Hematologen i Linköping. Jag kommer alltså inte återgå till Motala och det är bara positivt.

Nu håller vi tummarna att behandlingen med Mercedesvarianten håller skräpet i schack lite längre tid än tidigare gånger, men ingen kan givetvis veta hur det kommer se ut.

När det gäller feberepisoderna jag haft och kanske befaras få fler av, så ska jag höra av mig omgående som tidigare för att få antibiotika. När man inte har någon mjälte så vill man slå ner infektioner så snart som möjligt. Det är inte aktuellt med någon speciell utredning kring detta då han är övertygad om att det är kopplat till behandlingen. Det är ju inte typ Alvedon man får direkt – det motsvarar cellgifter.

Jahopp, ja! Då var man alltså återställd ännu en gång och det är dags att försöka återgå till det vanliga livet igen. 🙂

Den högspecialicerade sjukvården i Sverige är väl ändå skapligt fantastisk!

#fuckcancer