Mysteriet fortsätter. 🙂

Jag har varit riktigt piggelin men i måndags kände jag att det var på gång igen. Lite feber och sjukdomskänsla som sedan sakta tilltagit under veckan med riktigt svettiga nätter.

Idag var det läge att höra av sig till Hematologen i Linköping igen så det blev provtagningar och samtal med överläkaren.

Han kan verkligen inte förstå vad det beror på.

Det finns inga indikationer på att grundsjukdomen skulle vara tillbaka enligt flödescytometrin (Bra!). Benmärgen är igång bra efter behandlingen (t.o.m. lite hyperaktiv). B-Lymfocyterna (där cancercellerna ingick) slogs som förväntat ut av behandlingen och är fortfarande låga, men tillräckligt för att producera antikroppar i acceptabel numerär då de proverna är bra. T-Lymfocyter och NK-celler finns i överflöd.

Även dagens prover pekar på bakteriell infektion så det blir ånyo en runda med antibiotika. Det är just avsaknaden av mjälte som gör att man inte vill riskera att det blir allvarligare infektion. Eller som läkaren uttryckte det; ”Utan mjälte är det en öppen dörr för bakterierna…”

Det är väl bra att de tar det på allvar i alla fall.

* * *

Min egna teori är att det ändå beror på de låga B-Lymfocyterna. Jag har läst att det tar ca. 6-12 månader för att få igång full produktion igen efter behandling med monoklonala antikroppar. Vid behandlingen 2021 tog det ju några månader innan feberepisoderna upphörde och jag tror det blir samma denna gång. I mitten av februari är det sex månader sedan sista behandlingen så jag blir inte förvånad om episoderna spontant bara klingar av snart. Kanske något senare då det var ”Mercedes-dunder-varianten” denna gång. 🙂

Jag kunde dock inte övertyga läkaren då han anser att resonemanget inte håller eftersom de B-Lymfocyter som finns producerar tillräckligt med antikroppar. Vi får väl se! 😀

* * *

Alla delar för behandlingen 2025 på bloggen (länk).